Tidigare liv utspelar sig över tid och länder – och språk. Nora, karaktären i centrum för A24:s hyllade nya drama, växlar mellan sitt modersmål koreanska och den engelska hon har talat sedan hon var 12 år gammal. Det är helt klart en tvåspråkig film.
Att skapa en tvåspråkig film innebär att acceptera att nyanserna i dess språk förmodligen kommer att gå förlorade för de flesta av publiken, säger manusförfattaren och regissören Celine Song till ProSpelare. Ändå var hon mycket noggrann med att vägleda sina skådespelare att hitta rätt sätt att tala på båda språken, för att se till att sättet de uttalade ord var meningsfullt för deras karaktärer.
Filmen följer två barndomsälskar, Hae Sung (Teo Yoo) och Nora (Greta Lee), under loppet av deras liv, och återbesöker dem i 12-årssteg. De två skiljer sig åt i sin ungdom, när Noras familj immigrerar till Kanada; återknyta kontakt i sin unga vuxen ålder, bara för att skilda vägar igen på grund av ansträngningen av en långdistansförbindelse; och i dag besöker Hae Sung en gift Nora för ett par dagar i New York City.
Foto: Jon Pack
I en av filmens mest minnesvärda scener – scenen som tar upp vad den gåtfulla inledningen retar – sitter Nora på en bar med Hae Sung och Arthur och översätter åt dem. Arthur håller på att lära sig lite koreanska och Hae Sung är bra med sin engelska, så de lyckas ha en konversation tillsammans när Nora är i badrummet. Men annars väntar var och en av männen medan Nora pratar med den andra, oförmögen att förstå.
I verkligheten pratar Yoo engelska, och skådespelarna fick höra vad dialogen var. Så att ta reda på hur Hae Sung och Arthur pratar på sina icke-modersmål, och hur de reagerar på vad som talas runt dem, lade ett nytt lager till skådespelar- och regivalen.
“Teo Yoo, eftersom han pratar engelska, försökte han efterlikna det sätt som icke-engelsktalande, särskilt koreanska, talar engelska”, säger Song. “Jag tyckte det blev så vackert.”
Å andra sidan har Arthur några scener där han klumpigt försöker tala på koreanska, och det antyds att han sakta har lärt sig språket. Magoro ville först träna lite mer och bli bättre på koreanska, men Song hade andra idéer.
Foto: John Pack/Twenty Years Rights/A24
“Jag tänkte, nej, det borde vara lite dåligt, för det är karaktären. Karaktären försöker lära sig koreanska”, säger hon. “Det är egentligen inte en fråga om, typ, talar han koreanska? Det är mer han försöker, och jag tror att den ansträngningen kändes riktigt meningsfull.”
Men det mest intressanta språkfallet är Nora själv. Hon är flytande i både koreanska och engelska, växlar mellan de två beroende på sammanhanget. Men det är skillnad på hur hon talar koreanska och hur hon talar engelska. För icke-koreanska talare är detta subtilt, ett litet röstskifte som kanske inte verkar betydande, men Song säger att det var avsiktligt.
“Gretas nivå av koreanska, tycker jag, var perfekt för filmen”, förklarar Song. “För att hon låter som ett barn när hon pratar koreanska eftersom hon emigrerade när hon var liten och hon pratar bara med sina föräldrar på koreanska. Så det var lite logiskt att hon pratade koreanska på ett barnsligt sätt.”
Foto: Jin Young Kim/Tjugo år rätt
Precis som Magoro ville Lee bli bättre på koreanska för filmen. Men det var inte rätt val för en karaktär som lämnade landet och språket i sin barndom. Song säger att hon sa till Lee att inte förbättra sin koreanska.
“Det ska kännas lite som att (hon försöker) hålla jämna steg med språket.”
I Tidigare liv binder språket ihop allt i filmen, och länkar Noras barndom – versionen av sig själv som lämnats kvar i Korea – till hennes nuvarande mestadels engelsktalande jag. Men även om Noras koreanska kanske inte är så polerad så är det ändå språket hon undermedvetet sträcker sig efter. I en speciell stämningsfull scen ligger Nora och Arthur i sängen och pratar, och Arthur nämner att när hon sover pratar det alltid på koreanska. Det är en del av henne och kommer för alltid att vara det.
Tidigare liv är på bio nu.