Den första Ghostrunner var ett perfekt exempel på noll-frills excellens: ett magert cyberpunk-parkour-baserat plattformsspel där du och dina fiender båda dog i en träff. Kontrollerna var snäva, historien var i princip obefintlig, och miljödesignen var sparsam och utilitaristisk. Varje del av spelet kändes som om det var byggt kring Ghostrunners stjärnkinetik. Nivåerna finjusterades så att varje möte förde spelets svårighetsgrad exakt ett steg längre än den förra, vilket alltid gav en ny utmaning utan att någonsin kännas utom räckhåll. Med Ghostrunner 2 försöker utvecklaren One More Level bygga vidare på originalets bara-bones-tillvägagångssätt, men varje tillägg känns som att det kommer i vägen för det enkla väggspringandet, hoppandet, rusningen och dödandet som gjorde originalet fantastiskt.
Ghostrunner 2 utspelar sig kort efter händelserna i det första spelet och placerar spelarna tillbaka i Dharma Tower, en futuristisk spira som står som civilisationens ensamma ledstjärna i en annars apokalyptisk ödemark. Spelare kontrollerar Jack, en av de få återstående Ghostrunners (i princip tornets numera nedlagda team av superpoliser), eftersom han arbetar med en liten grupp människor som hoppas kunna hålla tornet ur händerna på religiösa fanatiker.
Berättelsen utmäts genom nästan konstant dialog i spelet som mestadels går ut på exponering präglat av intetsägande, olustiga skämt när Jack springer runt olika delar av tornet och dödar fiender. När han inte är mitt uppe i ett uppdrag, beger sig Jack tillbaka till en hemmabas som känns dragen direkt från en RPG med stor budget — var och en av spelets NPC:er har en liten arbetsyta där spelare kan chatta med dem via dialogträd, ställa frågor om världen och deras tunt skissade bakgrundshistorier (som vanligtvis motsvarar stereotypa trupper från hackare eller ex-soldater).
Bild: One More Level/505 Games
Tack och lov, när Ghostrunner 2 kommer fram ur sitt slag av påtvingad berättelseinteraktion, är nivåerna i sig fortfarande väl utformade, även om dessa också sällan lever upp till originalets kvalitet. Seriens mekanik lyser starkast i massiva områden med dussintals fiender att skicka ut via snabba rörelser och perfekt planerad timing. Det är en trial-and-error-serie om att hitta rätt väg för att passa din föredragna spelstil innan den utförs felfritt – ungefär som förra årets fantastiska plattformsspel Neon White. Men snarare än att behålla tonvikten på fint utformade stridsarenor, är Ghostrunner 2 annars full av miljöer som känns mer påminnande om ett traditionellt äventyrsspel: övergångsgångar och små rum med bara fyra eller fem fiender att jonglera med.
Dessa mindre rum är fortfarande roliga – trots allt är Ghostrunners kinetiska action alltid njutbar – men de bjuder inte in den typ av uppfinningsrika lösningar som originalspelet gjorde. Att slåss mot så få fiender blir ofta antingen trivialt eller frustrerande, med begränsade tillvägagångssätt för att eliminera motståndare, snarare än den frihet som originalets större, friformade miljöer erbjuder.
Bild: One More Level/505 Games
Ghostrunner 2:s bästa ögonblick kommer i de få nivåer där Jack skaffar sig en ny förmåga. Dessa nivåer är alla utsökt designade kring unik mekanik, vilket tvingar dig att tänka på din nya förmåga på allt mer kreativa sätt samtidigt som du sätter din plattform på prov.
En av dessa krafter låter Jack göra kloner, som han måste använda för att blockera lasrar som öppnar och stänger dörrar eller skapar och despawnar plattformar. För att ta dig igenom denna krafts “tutorial”-nivå måste du tillkalla och avfärda klonen i snabb följd, alla tidsinställda till en intrikat serie knepiga hopp. En annan nivå testar Jacks Force-push-liknande förmåga att flytta en rad plattformar när momentum slänger dig mot dem i hastigheter som innebär att även ett litet fel i tidpunkten kommer att få dig att dödas. Det finns till och med en höghastighetsmotorcykelsekvens som ger spelets mest unika och oväntade utmaningar.
Bild: One More Level/505 Games
Alla dessa är otroliga, diskreta delar av speldesign som ger korta glimtar av vad resten av spelet kunde ha varit – men under de åtta eller så timmar av spelet jag har spelat, lyckas One More Level aldrig skapa dessa krafter känna sig nödvändiga utanför de nivåer de har förvärvats i. Ännu värre, det känns aldrig nödvändigt att kombinera många av dessa krafter på en gång. Istället, snarare än att bygga mot utmaningar som kräver att du jonglerar med alla dina nyfunna verktyg, känns varje efterföljande uppdrag mer som en återställning – en början från ruta ett varje gång.
Inget av detta gör Ghostrunner 2 till ett dåligt spel i sig; dess mekanik och baslinjedesign gjorde mig fortfarande glad vid flera tillfällen. Men det saknar sammanhållningen och tydliga momentum i det första spelet, och dess många tillägg bygger aldrig mot ett mer intressant eller komplext spel.
Att göra en uppföljare till ett tv-spel är aldrig lätt, men att göra en uppföljare till ett plattformsspel är ännu svårare. Expandera på för lite och det känns som ett nivåpaket; upprepa för mycket och du förlorar det som gjorde originalet bra. Tyvärr är Ghostrunner 2 stadigt i det senare lägret. I sin strävan att höja sina insatser förlorar Ghostrunner 2 sin identitet. Och även om spelet hittar sin rytm då och då, är dessa ögonblick för få och långt emellan. Det finns fortfarande inget som liknar känslan av att spika en perfekt löptur genom ett av Ghostrunners områden, träffa exakt rätt linje av hopp och gripar, skära fiender vid perfekt tidpunkt och anpassa sig i farten när det behövs. Det är bara synd att uppföljaren hindrar så mycket fart med AAA-troper.
Ghostrunner 2 släpptes 26 oktober på PlayStation 5, Windows PC och Xbox Series X. Spelet recenserades på PC med hjälp av en nedladdningskod från 505 Games. Pro Spelare har affiliate partnerskap. Dessa påverkar inte redaktionellt innehåll, även om Pro Spelare kan tjäna provision för produkter köpta via affiliate-länkar. Du kan hitta ytterligare information om ProSpelare etikpolicy här.
Anmäl dig till nyhetsbrevet Patch Notes
En veckovis sammanfattning av de bästa sakerna från ProSpelare
Bara en sak till!
Kontrollera din e-post för att hitta ett bekräftelsemail, och följ stegen för att bekräfta din mänsklighet.
Epost (krävs)
Hoppsan. Något gick fel. Ange en giltig e-postadress och försök igen.
Genom att skicka din e-post godkänner du våra villkor och sekretessmeddelande. Du kan välja bort det när som helst. Den här webbplatsen är skyddad av reCAPTCHA och Googles sekretesspolicy och användarvillkor gäller. Prenumerera