Få filmer utanför superhjältesfären involverar ensemblebesättningar så stora som Fast and Furious-filmerna, och Fast X är den största av dem alla. Med massor av karaktärer, flera handlingslinjer och praktiskt taget varje sekvens som utspelar sig på en annan plats runt om i världen, var den 10:e Fast and Furious-filmen en enda röra att koordinera. Att bryta ner saker krävde ett ovanligt tillvägagångssätt från regissören Louis Leterrier.
I en intervju med ProSpelare förklarade Leterrier, som regisserade varje avsnitt av Netflixs The Dark Crystal: Age of Resistance-serie, att han faktiskt närmade sig Fast X (både del ett och del två) mer som hur han skulle köra ett tv-program än hur han skulle regissera en vanlig film.
“Jag tog manuset jag hade och bröt det som om jag skulle bryta en säsong av TV,” sa Leterrier. “Och sedan (byggde en storyboard med) Post-its — gult var Vin, blått var Michelle. Sedan såg jag balansen (mellan karaktärer), och jag flyttade runt Post-its — Åh, inte nog med Cipher. Verkar vara för många bla-bla-scener. Och jag balanserade det.”
För Leterrier handlade nyckeln till hela processen egentligen om att arbeta mot filmseriens slut, och att se till att allt i Fast X hjälpte till att pressa den övergripande franchisehistorien närmare det ögonblicket.
“Den här, jag tänkte, vi måste veta var franchisen slutar, eftersom vi är så nära slutet,” sa Leterrier. “När vi vet var vi slutar, låt oss så de element som kommer att blomma in i det. Om och när du ser den här filmen igen, kommer du att se många meningar och rader och utklipp till foton och rekvisita och handlingar, och de kommer att se enkla ut, men de betyder mycket nu och kommer att betyda ännu mer senare.”
För Leterrier innebar att behandla Fast X som ett TV-program att fokusera på hur handlingen byggs upp över tiden, särskilt med minst två, kanske tre filmers action kvar att gå. “Det är vad TV är, du vet”, säger han. “Du tittar på historien.”
Fast X är på bio nu.