Jon “Ninjon” Ninas är en framgångsrik YouTuber, välkänd av både algoritmen och hobbygemenskapen som en utmärkt och spännande målare och programledare. Från och med förra månaden är han också en Golden Demon-vinnare, efter att ha tagit hem bronspriset i kategorin Unit eller Warcry Warband på AdeptiCon 2024. Detta var tredje gången Ninas deltog i den prestigefyllda tävlingen sponsrad av Games Workshop, men bara hans första medaljvinst än så länge.
ProSpelare pratade med honom från sin hemmastudio i Minnesota för att lära sig mer om hans arbete, hans process och den häpnadsväckande scen som han skapade för tävlingen. Vår intervju har blivit lätt redigerad för klarhet och korthet.
ProSpelare: De senaste åren har jag besökt AdeptiCon och tillbringat mycket tid där. Jag kunde inte göra resan i år, men din del hoppade över mig. Jag har faktiskt lärt mig mycket av att titta på dig under de senaste åren – du och Scott “Miniac” Walter också. Men jag tror, som många andra, min egen resa började med programledare som Duncan Rhodes. Du gör saker mycket mer dynamiskt, och det tycker jag är väldigt intressant. Hur kom du in på den här linjen?
Jon Ninas: Jag hade arbetat inom hälso- och sjukvårdskommunikation och marknadsföring i över ett decennium. När covid drabbade hade du plötsligt haft mycket mer tid hemma. Jag har alltid funderat på att göra en YouTube-kanal och jag bestämde mig för att det var dags. Vanligtvis är jag totalt investerad om jag gör något. Jag försöker göra så gott jag kan. Och det var så jag närmade mig YouTube också. Som sagt, du kanske inte skulle veta det från att titta på mina videor. Jag tar det ganska lättsamt där. Det handlar lika mycket om att ha kul och bara busa runt med det vi gör, som är att måla små leksakssoldater och skjuta dem runt bordet. Så om vi har roligt så kanske du faktiskt lär dig ett par saker.
Om jag bara kan lätta på den där pårampen för att få dig att måla en kväll i veckan, eller ett par kvällar i veckan, eller 30 minuter i veckan, och sedan gå ut och se vad som retar dig så kanske du vill göra det snart igen, då ser jag det som en seger.
Foto: Jon Ninas
Jag vill prata särskilt om ditt bidrag i år. Hur tänkte du på just den här scenen?
Det här är nästan som ett konstigt, gammaldags familjeporträtt där det är en grupp slags sammankomna, trasiga försvarare av en förstörd stadsmur som trotsar dem som försöker döda sina familjer inom sig.
De är där tillsammans i sin armés färger, men väldigt vagt. Ingen av dem ser ut att vara en del av samma regemente, eller ens har samma färdigheter. Jag tror att det var det som verkligen upphetsade mig, är att försöka dra ihop dem genom mer subtil användning av färg och atmosfär i scenen, men ändå göra var och en av figurerna till en distinkt karaktär. Du tittar på dem och du kan se att de har var sin historia, men tillsammans försöker de få till ett sista försvar.
Foto: Jon Ninas
När du satte dig ner för att designa den här scenen, arbetade du bara från en uppsättning miniatyrer? Jobbade du med penna och papper? Hånade du saker i Photoshop? Vad gjorde du innan du började sätta ihop allt?
När jag var ett litet barn, när jag ville bli stor ville jag bli serietecknare. Jag tillbringade mycket av min tid från ungefär tredje eller fjärde klass med att rita i klassen istället för att vara uppmärksam. Jag blev ganska bra på Wolverine, (men under) en stor del av mitt liv – mestadels under större delen av 20-årsåldern och in i 30-årsåldern – hade jag kommit bort från konsten. Att komma tillbaka till miniatyrmåleri kliade verkligen på kreativiteten för mig.
När jag närmade mig det här stycket visste jag att det måste vara en stark scen redan innan jag satte målarfärg på miniatyrerna. Det viktiga steget som jag tog – och det här var en ganska stor del av lärandet för mig över att tävla under åren – är att verkligen komponera en ljudscen i förväg och omplacera figurerna hela tiden. Men allt började med skisser.
Foto: Jon Ninas
Jag skulle skissa ut var varje figur skulle vara, hur de skulle skapa den här fina siluetten. Om du skulle släcka alla lampor och bara tända dem i bakgrunden, skulle du kunna se alla deras silhuetter?
Min musa för stycket var kavaljer-marskalken. Han är gentlemannen i ryggen på hästen, och han har denna mycket distinkta look. Hans häst är på väg neråt, och han tittar bort i fjärran. Jag kunde bara föreställa mig att han skulle leda en trupp in i någon grym situation. Hans ansikte är inte upphetsat. Det är inte att skrika efter strid. Det är bara allvaret i det som ligger framför dem. Han var starten.
Bara målningen var ungefär 250 timmar. Sedan var det förmodligen ytterligare 20 till 30 timmar av att bygga och skulptera basen och hela scenen. Sedan finns det timmar innan för hela konceptet och designfasen.
Foto: Jon Ninas
Det är lite läskigt eftersom du släpper ut till världen, Det här är lika bra som jag är, och det kan vara en riktigt skrämmande insikt. För att du inte bara visar alla att det här är lika bra som jag är, utan du visar också dig själv.
När jag målar miniatyrer behöver jag ofta måla en massa av dessa modeller för mitt D&D-spel, eller så måste jag måla dessa så att jag kan spela spelet med en helmålad armé. Snabbhet och att få saker gjorda snabbt är en del av hobbyn, så vi målar ofta inte så gott vi kan. Så när du gör det, sätter du dig själv där ute.
Som konstnär, hur ser du dig själv i samtal med innehavaren av immateriella rättigheter och i samtal med alla andra människor i hobbyn med detta stycke?
Det finns några verkligt avgörande stycken som folk säger framkallar en känslomässig respons i dem, och för mig är det en viktig del av det som diagnostiserar något som konst. För mig är det verkligen viktigt att du kan berätta din historia för någon som aldrig har hört termen “Warhammer” förut, eller till någon som aldrig har sett modellerna förut.
Jag ser själva miniatyrerna som inspirationsmedel, saker som retar dig, en bra utgångspunkt. Men de är också ett slags verktyg, precis som bra färger är ett verktyg, dina målarpenslar. För en traditionell konstnär är duken ett verktyg. Men tillverkaren av duken, om du skulle köpa den och inte sträcka den själv, är central i arbetet. Men du måste fortfarande göra det till ditt eget, och du måste fortfarande skapa av det.
Foto: Jon Ninas
Jag tror att det är väldigt viktigt att du kan berätta en historia för någon som inte har någon bakgrundskunskap om själva spelet. Men du lutar dig också mot en hyllning till den världen, till kunskapen, till företaget som har investerat så mycket i inte bara tekniken för att skapa skulpteringen som har gjorts, (men också för de andra) konstnärerna (som arbetar med) att göra de små plastsoldaterna som vi målar. Det här är en hyllning till allt det arbetet och all den historien. Samtidigt kan de som känner till all den här kunskapen och förstår den, de kan känna igen att till exempel min scen föreställer Aqshas husorden och att deras färger är enhetliga och att de har en viss symbolik, och vissa markeringar på deras sköldar eller på deras rustningar. De kommer att få det, men du behöver inte veta det för att fortfarande uppskatta det.
Vart går du för att fylla koppen? Vad använder du där ute i världen för att ge dig inspiration?
Jag älskar andra fantastiska miniatyrmålare. Jag ser upp till dem. Jag är också inspirerad av några av videorna som andra människor i det här riket gör. Jag älskar också att gå tillbaka till serietidningar, liksom andra fantasyartister som Frank Frazetta och Boris Vallejo, och Brom och Jim Lee. Jag är en stor Jim Lee-nörd från när jag var liten och serietidningar.
Andra former av konst kan inspirera mig, eller få mig att tänka på något riktigt intressant sätt att göra textur på, eller de gör färg, eller de gör för att skapa känslan av en miljö. Hur kunde jag försöka göra det i miniatyr? Det är verkligen spännande att tänka på.
En annan sak som jag verkligen tycker om att göra är att jag älskar att vara utomhus och jag älskar naturen. Jag ska gå och vandra till skogen. Jag går och tar min hund på en promenad, eller så går jag och min dotter på vandring. Det finns mycket att verkligen inspireras av i den naturliga miljön omkring dig. Hur växer mossa på träd? Vilka livfulla greener har den som du inte tänker på när du inte funderar på att försöka återskapa den själv? Små saker i världen runt omkring oss är ganska häftiga att ta till sig när din hjärna alltid tänker på att återskapa det i ett litet litet utrymme på storleken av en fjärdedel.
Jag gjorde en poäng för att försöka dokumentera processen i år över en serie videor för att visa några av kampen, något av den typ av stress som går in i det, vikten som du lägger på dig själv, den stora mängden tid som du spenderar och hur det kan slita på dig. Men också de små stunderna av glädje och små framgångar under ett projekts gång, och vikten av att ta dem själv.
För mig är framgången att vinna en trofé på slutet värdefull. Men vad som är mycket viktigare för mig var att vi för första gången nu har en dokumenterad process där någon arbetar med något och inte vet vad resultatet skulle bli. Bara att gå tillbaka och se hela processen börja till slut, som jag tror att jag är lika eller mer stolt över.
Foto: Spelverkstad
Vilka är några stora tips du skulle vilja dela med nybörjarmålare?
Det spelar ingen roll var du är på din målarresa, eller vilken modell du målar, eller hur mycket du anstränger dig. Varje enskild modell du målar kommer att göra dig till en bättre målare, och när du är klar kommer nästa som du målar att bli bättre eftersom du är klar med den sista.
Det viktigaste är att hitta ett sätt att göra målningen roligare för dig, så när du är klar med en figur är du glad att börja med nästa. Du är inte rädd för att börja nästa. Och det är en personlig upplevelse som är olika för oss alla. Men lyssna på vad som ger dig lycka och luta dig in i det. Om du gör det kommer du att bli förvånad över hur mycket du kommer att växa, för allt i livet som vi tycker om att göra blir vi naturligtvis bättre på snabbare.
När det gäller specifika tekniker eller specifika produkter skulle vi kunna ha en hel separat artikel bara om det, men jag kommer att säga att en dyr sobelhårborste med en knivskarp spets någon gång under din miniatyrmålarresa kommer att vara nödvändig. Eftersom dessa saker är små, och du behöver en borste som är pålitlig.
Jag säger inte att det känns bra att spendera $20 till $25 på en enda liten pensel. När du väl har fått kläm på att måla, och du har fått benen under dig, och du har arbetat med billiga penslar som du köper i konstbutiken eller hantverksaffären — du bör absolut använda dem. Men när du får det där riktigt fina kvalitetsverktyget tar det dig dit du behöver gå.