Det är inte ofta ett spel börjar direkt efter att din karaktär just har blivit mördad. I demon för Of Love and Eternity, ett “stilistiskt mörkt fantasy-skräckäventyr” som dök upp på Steam tidigare den här månaden, ser spelarna sin karaktär sväva planlöst i ett kosmiskt tomrum av nebulösa gasjättar och stjärnor innan de vaknar, skriker, i det uttorkade skalet av deras dödliga skal. Det är ett jäkla första intryck, den sorten som bara förstärks av den uppenbara omsorgen som lagts ner på dess visuella och miljö.
Skapad av den brasilianska spelutvecklaren Winston Powell, som går under namnet Acorn Bringer, Of Love and Eternity är ett action-skräckspel i tredje person med en påtaglig melankolisk atmosfär. Spelare antar rollen som en odöd riddare som, efter att ha blivit dödad av en tyrannisk kung och återuppstått i en fängelsehålaliknande krypta i en skärseldsskog, får reda på att hans älskade är förlorad någon annanstans i detta rike. Med ingenting annat än en rustning och det brinnande azurblå ljuset från sin egen själ för att vägleda vägen, ger sig riddaren in i den här världens mörka vildmark på en strävan efter att återförenas med henne.
Bild: Acorn Bringer
Demon sträcker sig över den första akten i spelet och kan slutföras på ungefär 15 till 20 minuter. Jag tillbringade det mesta av min tid med att vandra genom de slingrande stigarna i en regnig, höstlig skog med bara det fladdrande ljuset i min karaktärs bröst och en och annan blinkande blixt av olycksbådande röd energi för att signalera min väg framåt.
Det som direkt fångade min uppmärksamhet är hur jäkla bra spelet ser ut; konststilen och miljöerna frammanar jämförelser med sådana som Hellblade: Senua’s Sacrifice genom 2000-talets Vagrant Story. Tonen i spelets beskrivande dialog och övergripande värld känns som något i stil med David Lowerys The Green Knight, en mörk och överdådigt detaljerad upplevelse som betonar utforskning och introspektion framför action eller strid. Den tidigare nämnda belysningen av Of Love and Eternity är en av spelets starkaste aspekter — den påminner mig också om Panos Cosmatos Mandy när det gäller dess eteriska kvaliteter, såväl som den florida ambigramliknande designen av spelets logotyp.
Du kommer att vandra genom skogen, upptäcka nya passager, samla blixtar i din tomma lykta för att kringgå strängar av nattfjärilar som blockerar din väg och leta efter en plats att vila på när du vänjer dig till de märkliga fasorna i din nya omgivning. Of Love and Eternitys Steam-sida lovar att spelare kommer att möta andra varelser på sin resa, både godartade och illvilliga, och att de kommer att behöva välja att hjälpa, ignorera eller slåss när de utforskar varje skrymsle och vrår.
Of Love and Eternity har inget släppdatum för närvarande, men utvecklingen pågår – Powell släpper regelbundet uppdateringar om spelets framsteg på sin Patreon-sida. Spelets värld känns besatt av en aura av föraningar, en mörk skog fylld av ännu mörkare hemligheter. Det är precis den typen av miljö som jag som spelare inte kan vänta med att gå vilse i.