För att parafrasera Carl Sagan: För att förstå om Baldur’s Gate 3 är ett bra videospel måste du först räkna med det osannolika företagsimperiet som är Dungeons & Dragons.
Å ena sidan är det enkelt att utvärdera de överväldigande framgångarna med Baldur’s Gate 3: Spelet är ett mästerverk. Karaktärernas djup, komplexiteten i berättelsen, den häpnadsväckande mängden saker du kan göra i det här spelet är nästan för mycket för att linda huvudet runt. Det är ett spel så gigantiskt, det är anmärkningsvärt att så mycket av det känns så personligt, så skräddarsytt. Men ju längre tid jag spenderar med det, desto mer upptäcker jag friktion mellan spelet och mig.
ProSpelare Recommends är vårt sätt att rekommendera våra favoritspel, filmer, TV-program, serier, bordsböcker och underhållningsupplevelser. När vi tilldelar ProSpelare Recommends-märket beror det på att vi tror att mottagaren är unikt tankeväckande, underhållande, uppfinningsrik eller rolig – och värd att passa in i ditt schema. Om du vill ha kurerade listor över våra favoritmedia, kolla in Vad du ska spela och vad du ska titta på.
Det är svårt att lägga alla mina problem direkt vid Baldur’s Gate 3s fötter, eller till och med hos dess utvecklare, Larian Studios. Det är Dungeons & Dragons. Jag är rädd att bordsspelet, från vilket Baldur’s Gate 3 hämtar alla sina mekaniska system, är ett tråkigt, olustigt system att spela ett videospel i. Jag är inte ens säker på att det finns en lösning på de här mekaniska nitstickarna heller. Baldur’s Gate 3 är knuten till D&D på alla möjliga sätt, inklusive dess lore, och den nyfunna populariteten för bordsrollspelet är en del av anledningen till att Larians anpassning har varit en sådan framgång.
Baldur’s Gate, platsen, är en plats i D&D-miljön The Forgotten Realms, en generisk men också tät och konstig fantasimiljö med alver, dvärgar, riddare, magi, och vad har du. The Forgotten Realms har anpassats till videospel några gånger: Icewind Dale och Neverwinter Nights äger också rum här.
Årets Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves-film sätter scenen på samma plats, och Baldur’s Gate, platsen, blir också namnsläppt. Baldur’s Gate 3 är nu en del av ett brett företagsimperium som sträcker sig över hela längden av bordsspelutrymmet. När den första Baldur’s Gate släpptes 1998, fanns det inget som hette en verklig play-podcast – det fanns inte en sådan sak som en podcast alls. Nu kan en filmad genomgång av Dungeons & Dragons bli så populär att den förvandlas till ett animerat tv-program, som i fallet med den enormt populära Critical Role. D&D är det mest populära någonsin; det har nått en flykthastighet från nördkulturens nisch. När allt kommer omkring känns det nu som ett lämpligt tillfälle att fråga: Är det här spelet bra?
Bild: Larian Studios
Ju mer jag spelar Baldur’s Gate 3, desto mer fruktar jag att svaret på den frågan är nej. Trots de många nöjena med Baldur’s Gate 3, som är varje tum ett D&D-rollspel, påminns jag varje gång jag spelar det om alla gränser för dess källmaterial för bordsskivor.
Baldur’s Gate 3 är inte en person med fantasi eller empati; det är ett mycket specifikt utformat program menat att leverera en berättande upplevelse som bara kan sträckas så långt
Baldur’s Gate 3:s stridsmöten är särskilt tråkiga. Jag har börjat spara precis innan jag går in i något stridsmöte så att jag kan börja om från början när det börjar bli surt. Men oavsett hur mycket jag förbereder, hur mycket jag planerar, eller hur många gånger jag laddar in min räddning, kan något slumpmässigt gå fel. En gång, när jag äntligen var på väg in i ett trollläger, sprang en troll upp från buskarna och sparkade ner Astarion i en avgrund till sin död. Min käke föll upp av chock – jag hade klarat mig så bra! Men det här spelet, precis som D&D, körs på en serie tärningar. I det här fallet slänger dock inte Dungeon Master – Baldur’s Gate 3 själv – några rullningar eller tar sympati för en spelare som var för ambitiös. Spelare måste spela de rullar de får, även när det leder till total katastrof. Valet du då ställs inför är om du ska rulla med slagen eller ladda om från en gammal räddning.
Det krångliga med positionering, siktlinjer, spellautomater och allt annat tjafs som du måste vara uppmärksam på i strid står i skarp kontrast till enkelheten och förtjusningen i det narrativa spelet. Speciellt när du bara snackar med de andra karaktärerna i ditt sällskap — här är spelet inte bara roligt, utan ett glädjefullt uttryck för kreativitet. Det är här som Baldur’s Gate 3 verkligen omfamnar det som gör D&D så övertygande: att spela låtsas. Karaktärerna kommenterar ofta händelserna i handlingen, och frågar också dig, spelaren, vad du tycker om saker och ting. När du reagerar på världen fylls den i din fantasi omkring dig, förstärkt av det utmärkta karaktärsskrivandet och röstskådespeleriet från dina följeslagare. Speciellt Astarion är en fröjd, en vampyrs gytter som har anammat hans nyvunna frihet så hårt att han har blivit Hedonism Bot från Futurama.
Bild: Larian Studios
Men hur det här spelet använder D&D-systemen för att fylla ut resten av sin värld visar dig dess gränser, eller åtminstone gränserna för att använda det som grund för ditt videospel. Det som gör D&D roligt, åtminstone enligt min erfarenhet, har väldigt lite att göra med kampanjen, eller att följa alla regler på rätt sätt, eller läran om The Forgotten Realms. Det som gör det roligt att samlas runt ett bord och berätta en historia med andra människor är att använda din fantasi – ibland till den grad att du frustrerar din Dungeon Master.
Min partner berättar en fantastisk historia där han, som Dungeon Master, planerade ett enormt stridsmöte med en cyberdrake, men eftersom han beskrev cyberdraken som skrikande av smärta från sina cybernetiska implantat, ville partiet hjälpa draken snarare än slåss mot honom. Men Dungeon Master som finns i Baldur’s Gate 3 är inte din vän, eller en kille du träffade i spelbutiken, eller en nörd på ett konvent. Det är ett datorprogram, och ett som inte nödvändigtvis är utformat för att ge ersättningar för de typer av fantasier som kan göra ett spel verkligt minnesvärt. Vad min partner gjorde, och det som ledde till en minnesvärd spelsession, är att anpassa spelet för att möta historien som spelarna ville berätta. Men Baldur’s Gate 3 kan inte göra det. Det är inte en person med fantasi eller empati; det är ett mycket specifikt utformat program menat att leverera en berättande upplevelse som bara kan sträckas så långt. Det är en omfattande, detaljerad upplevelse, men det finns bara en ultimat berättelse som Larian har byggt åt dig. Dungeon Master som bor i det här spelet kan inte böja sig för att möta dig i mitten.
Det är också ett videospel, och ett slags spel där det är poängen att visa upp komplexiteten i stridssystemet. Problemet här är att även om stridssystemet är komplext, är det också oförlåtande. Om du inte alltid använder varje enskild besvärjelse, föremål och bonusåtgärd du måste besegra fiendens karaktärer, kommer du förmodligen att förlora. Kampens höga insatser kan ibland göra det otroligt spännande – att locka fiender på din fettpöl och sedan slå dem med en eldpil och explodera alla, kommer aldrig att vara tillfredsställande. Men alltför ofta slutar du med att du snabbt sparar och laddar om eftersom dina välgjorda planer omintetgörs av dåliga tärningskast.
Bild: Larian Studios
Detta är en av anledningarna till att jag har tagit för vana att spela karaktärer med hög karisma när jag spelar bordsspel. Att skapa en karaktär som kan prata sig ur alla trams är givande på ett par olika sätt. Det tar mig ur stridsmöten, som är min absolut minst favoritsak att göra i spelet. Det får mig också att känna mig som en fullvärdig medarbetare i historien som DM berättar; genom att använda min enorma hjärna och vädja till DM:s byrå kan vi förändra själva berättelsens struktur.
Det är sant att Baldur’s Gate 3 är så full av saker att spelet ibland kan kännas levande med möjligheter. Omfattningen av dess vision påminner mig om Crusader Kings 3 eller Dwarf Fortress, spel vars skapare inte bara försöker skapa hela levande världar, utan också skapa världar som har en ständigt strömmande flod av historia, påverkade av spelarens val. Närhelst du gör ett dialogval eller interagerar med en karaktär eller till och med bara går förbi något i Baldur’s Gate 3, hör du ofta det avlägsna ljudet av tärningsrullning – en signal till spelaren att spelet gör en beräkning baserad på något du kanske eller kanske inte är medveten om. Det finns alltid en känsla av att världen av Baldur’s Gate 3 existerar bortom och utan dig, speciellt när spelet överraskar dig. Men där spel som Dwarf Fortress eller Crusader Kings 3 känns flexibla kan Baldur’s Gate 3 ibland kännas stel.
Bild: Larian Studios
För att uttrycka det rakt på sak, även om spelet tillåter mig att göra en otrolig mängd saker som spelare, inklusive att förhöra alla döda kroppar jag hittar eller prata om en storm med varje råtta i en fängelsehåla, finns det absolut inget sätt att det kan stå för allt en spelaren vill göra. Det finns stridsmöten jag inte kan ta mig igenom i Baldur’s Gate 3, och sådana som jag inte kan prata mig ur. Det finns planer som jag inte kan sätta i verket eftersom jag inte kan slita ner datorprogrammet med min insisterande på att jag ska kunna göra något. Ibland, när du utlöser en kedjereaktion av elementär skada eller knullar med fiendens NPC:er genom att omge dem med tunnor tills deras väg går sönder, känns spelet som ett kreativt samarbete mellan historieberättare, som en bra bordssession gör. Men då, ibland, har jag äntligen tagit mig igenom ett stridsmöte som jag hade ägnat timmar åt att arbeta med, pröva varenda verktyg i min arsenal, spara och ladda om dussintals gånger, bara för att upptäcka att jag inte kan återuppliva en lagkamrat Jag behöver desperat eftersom de har fastnat på en sten.
Jag ser fram emot att spela, och spela om och spela om, Baldur’s Gate 3 för möjligen år framöver. Det är helt klart en rollspelsklassiker och har redan varit en överväldigande framgång för Larian Studios. Det är bara olyckligt att det slutar med att jag jämför den relativt begränsade kraften hos ett videospel med kraften i min egen fantasi — och det känns också som ett problem som spelet inte kan lösa. Baldur’s Gate 3 är ett mästerverk av ett D&D-spel i ordets alla bemärkelser, på gott och ibland på ont.
Baldur’s Gate 3 släpptes den 3 augusti på Windows PC. Det kommer att släppas på PlayStation 5 den 6 september. Spelet recenserades på PC med en pre-release-nedladdningskod från Larian Studios. Pro Spelare har affiliate partnerskap. Dessa påverkar inte redaktionellt innehåll, även om Pro Spelare kan tjäna provision för produkter köpta via affiliate-länkar. Du kan hitta ytterligare information om ProSpelare etikpolicy här.
Anmäl dig till nyhetsbrevet Patch Notes
En veckovis sammanfattning av de bästa sakerna från ProSpelare
Bara en sak till!
Kontrollera din e-post för att hitta ett bekräftelsemail, och följ stegen för att bekräfta din mänsklighet.
Epost (krävs)
Hoppsan. Något gick fel. Ange en giltig e-postadress och försök igen.
Genom att skicka din e-post godkänner du våra villkor och sekretessmeddelande. Du kan välja bort det när som helst. Den här webbplatsen är skyddad av reCAPTCHA och Googles sekretesspolicy och användarvillkor gäller. Prenumerera